”…Människor dömer en innan man visat vilken kompetens man besitter”

”…Människor dömer en innan man visat vilken kompetens man besitter”

Låt oss presentera vår alldeles egna glädjespridare Mona Jama!

Ålder: 23

Bor: i Holma med familj.

Favoritmat: Mammas mat

Ledord: ”Människor kommer alltid ha något att säga, men du ska alltid fortsätta göra ditt!


Berätta för oss, vem är Mona?
Jag har ännu inte listat ut den frågan (haha). 
Skämt åsido. Jag är en 22årig tjej med föräldrar från Somalia, uppvuxen i Holma. Jag ser mig som en glad och social person som hellre lägger min tid på positiva saker som ger mig ett gott skratt än annat tråkigt. Jobbar och trivs relativt bra med mitt nuvarande jobb men det är inte ett jobb jag vill ha resten av mitt liv. Är även aktiv i HUR där jag även sitter med i styrelsen sen 2018.

Du är en aktiv medlem i HUR samt med i styrelsen, berätta hur kom du med och vad är det som gör att du fortfarande är engagerad?
Tillsammans med tre vänner var vi en dag  Aktivitetshuset (Holmas fritidsgård) någon gång 2016. Det var Qendresa som jobbade den dagen och uppmanade mig och mina vänner att komma med i HUR. Då tänkte vi först men åh det är bara killar, men vi gav det chansen och fick träffa andra tjejer och vi tyckte att stämningen man hade i HUR var en kul grej, man gjorde och försökte påverka samhället på ett positivt sätt och i samband hade man väldigt roligt med varandra. Vi blev ganska direkt väldigt aktiva och har varit det sedan då. I nu läget jobbar jag väldigt mycket så hinner inte vara lika mycket delaktig som jag var i början, men jag känner fortfarande att jag påverkar en hel del och får vara med och besluta om vad som görs och sägs. Min frånvaro gör delvis att nya hungriga och ännu mer engagerade får en större roll i föreningen, vilket är viktigt då vi alltid ska kunna erbjuda unga chansen att forma sina egna liv. Och det är väldigt kul att se att yngre generationer ta för sig och växa som individer och engagerar sig i vår förening. Då känner man att man har påverkat dem yngre på ett positivt sätt och kan klappa sig själv i axeln. 

Du jobbar en hel del berättar du?

Ja, för närvarande jobbar jag kanske mer än vad jag borde. Typ 200 h i månaden. Men jobbet i sig är inget jag vill hålla på med i resten av mitt liv. Jag tror att varje person ska jobba med en grej man brinner r och något som ger en energi. För mig handlar det för tillfället om att finna just vad jag vill göra resten av mitt liv. Just nu jobbar jag på ett äldreboende, fastän jag känner mig duktig i mitt jobb så har min väg hit varit tuff.

Vad menar du med att din väg har varit tuff?

Jo, för mig och många andra där ute, med utländsk bakgrund, har vi inte alltid haft det lätt att nå våra mål. Vi stöter lättare på fördomar, och människor dömer oss innan vi fått en chans att bevisa vilken kompetens vi besitter. Som ung la jag inte märke till detta men min mamma sa alltid till mig att det är för jag är ung och när jag blir äldre så kommer jag att märka av det mer och mer. Jag känner att jag alltid måste vara på tårna och har det hundra gånger tuffare att få ett jobb på grund av hur jag ser ut. 

Vilka fördomar har du stött på och hur tacklas du med det? 
Nej men jag är en mörkhyad beslöjad tjej. Det gör också att,till exempel på jobb när jag pratar så känns det som att folk blir förvånande över att jag pratar en så god svenska och ifrågasätter min svenska. Men jag försöker alltid vara positiv och vet om att fördomar alltid kommer att finnas, jag eller vi som individer väljer hur vi tar till oss det. För mig funkar det bäst att tänka positivt och omvandla fördomarna till energi så att jag och alla andra som jag blir ännu starkare och bättre och därmed bevisar alla som tvekar motsatsen. För fördomar är brist på kunskap och kompetens. Därför är det viktigt att vi visar att vi är större och bättre än de som dömer på förhand. I HUR har jag fått verktygen för detta och möjligheten att arbeta mot fördomarna som finns därute. 
Just nu jobbar jag, men det har varit svårt att få jobb. Och väl på jobb är mina möjligheter att bli framgångsrik inte lika stora som andras. Samtidigt har jag funderingar på att plugga till något. Jag har alltid velat jobba med människor/ungdomar sen i vilken form jag gör det, vet jag inte riktigt än.

Tack Mona, och fortsätt kämpa!

Av:

Mimoza 22år



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *